Blyfönsters historia
Tekniken att färga glas används första gången redan 3000 f.Kr. i Egypten och Mesopotamien I ruinerna från Pompeji hittades efter vulkanutbrottet 79 e.Kr. rester av blyfönster som romerna använde sig av som utsmyckning i sina villor o palats. Tillverkningen av blyfönster började redan under 700 talet som bekräftar olika fynd i bl.a. en kyrka nära Rouen i Frankrike och ett blyfönster med kristushuvud från 900 talet från Kloster Lorsch i Tyskland.
Under den romanska tiden 900- och 1000-talen ökade behovet av att bygga kyrkor och därmed även konsten att tillverka blyfönster till de små fönstren i rundbågsstilen. I medeltida glasmåleri fanns begränsningar i att kunna tillverka stora glas, därför fogades mindre glasbitar ihop med hjälp av blyspröjs och betydande färgade glasfönster skapades under 1100- och 1250-talet.
Den gotiska perioden utmärkte sig främst genom stora glasytor, skelettartade stenstrukturer och fönstrens spetsbågsstil, blyfönster blev en väsentlig beståndsdel i kyrkornas arkitektur. Det var en ljusets arkitektur, rum som flödade av gudomlig ljus. Blyfönster upplevde under den perioden den största mångfalden i design, stil, färg och uttryck
Några lysande exempel på blyfönster av olika stilepoker finns bl.a. i Katedraler i England – York och Canterbury, Frankrike – Chartres och Notre Dam, Tyskland – Domkyrkan i Köln. I Augsburger domkyrkan finns några av världens bäst bevarande blyfönster från 1100 talet.
Hantverkstradition och kunskap att tillverka blyfönster har sedan förts vidare från mästarna till generation till generation till dagens konstglasmästare. Konsten att tillverka blyfönster sker idag fortfarande efter de gamla mästarnas traditionella arbetsmetod och material med anor från 1100-talet med bl.a. munblåst glas, blyspröjsar och lödtenn.