Han bevarar ljuset
I en verkstad i Tranås formas ljus med en teknik som har överlevt i mer än tusen år. Här arbetar glaskonstnären Winfried Baier med blyinfattat glas och glasmåleri, ett specialområde där teknik, precision och historisk kunskap går hand i hand.
Blyglasets historia sträcker sig tillbaka till medeltiden och metoden är i stort sett oförändrad. Små glasbitar fogas samman med blylister och bildar mönster eller motiv som filtrerar ljuset och ger rummet en särskild karaktär. I en tid där stora, industriellt tillverkade glasrutor dominerar arkitekturen har tekniken fått en mer konstnärlig roll. Den används för att skapa stämningar, bryta ljus och ge både offentliga och privata miljöer ett tydligt uttryck.
I Sverige är yrket ovanligt. Det finns bara ett fåtal verksamma hantverkare och återväxten är begränsad.
Många som arbetar inom fältet har utbildning från länder där traditionen är starkare, inte minst Tyskland. Det gör att kunskapen ofta bär på en europeisk kontinuitet som sträcker sig långt bortom den enskilda verkstaden.
Hur väcktes ditt intresse för blyinfattat glas och vad fick dig att välja just det här hantverket?
– Intresset för hantverk fanns tidigt. Jag besökte ofta den snickeriverkstad som låg på innergården där jag växte upp. Efter skolan försökte jag hitta en utbildning inom ett kreativt hantverk. Av en tillfällighet fick jag kännedom om yrket konstglasmästare och glasmålare och kände att det skulle passa mig. Jag fick möjlighet till en utbildningsplats hos en italiensk glaskonstnär, vilket lade grunden till mitt framtida yrkesliv. Det visade sig uppfylla alla mina förväntningar. Jag har arbetat i över 60 år nu och tycker fortfarande att det är lika inspirerande och roligt.
Winfried beskriver arbetet med nya blyinfattade fönster som både inspirerande och krävande. Varje uppdrag utgår från beställarens behov, funktion och den miljö där verket ska placeras. Design och tillverkning med munblåst färgat antikglas innebär alltid en utmaning.
Ljuset, färgerna och formerna samspelar med omgivningen och förändras under dygnets och årstidernas växlingar.
Restauration
– Vid restaurering värnas det kulturhistoriska arvet kring blyinfattade fönster, glasmåleri och hantverkskunskap. Att bevara så mycket som möjligt av originalet för kommande generationer är alltid en utmaning, med hänsyn till ålder, teknik och historiskt värde.
– Vid restaurationsarbeten är det avgörande att ha kunskap om och förståelse för de gamla mästarnas tekniker. Det är ett stort ansvar att förvalta och föra vidare detta arv. Tyvärr minskar det gedigna hantverkskunnandet inom konstglasmästeri och glasmåleri, och risken finns att kunskapen försvinner, precis som inom andra smala hantverksyrken.
Hantverkets historia och återväxt
Winfried framhåller att få hantverk har en så lång obruten tradition. Teknik, material och verktyg har använts på liknande sätt sedan medeltiden, med munblåst färgat glas, blyspröjsar och glasmålningsfärger som grund. Att hantverket lever kvar i dag beror på de gamla mästarnas arbete med att föra kunskapen vidare.
Den direkta kunskapsöverföringen i mästarnas verkstäder har funnits sedan 1200-talet och har varit avgörande för att bevara yrkesskickligheten. Det är också denna tradition som möjliggjort de färgade glasfönster som pryder kyrkor och byggnader runt om i Europa.
Vad tror du behövs för att yrket ska få ett uppsving? Hur ser du på återväxten och framtiden för yrket?
– Tyvärr har vårt hantverk blivit ett bristyrke, delvis på grund av bristande kunskap om vad konstglasmästare och glasmålare faktiskt gör. Återväxten är ett generellt problem inom många traditionella hantverksyrken.
– Utbildningen är lång, från lärling till mästare, men yrket ger stor tillfredsställelse. Att efter många timmars arbete kunna se ett färdigt fönster på plats är något speciellt. Det kräver tålamod, noggrannhet och en god känsla för färg och form.
– För att säkra återväxten måste vi ta vara på den kompetens som finns i de få specialiserade verksamheter som finns kvar. Kontinuitet i uppdrag är avgörande, eftersom tillgången på arbete styr möjligheten att utbilda nya hantverkare.
– Det behövs också en dialog mellan bransch, beställare och antikvariska myndigheter för att skapa framtidstro och långsiktiga förutsättningar.
Winfried arbetar både med att skapa nya konstverk och att restaurera äldre glas. Många uppdrag gäller kyrkor och kulturbyggnader där varje ingrepp måste göras med stor respekt för originalet. Han rör sig i gränslandet mellan konstnär och konservator. I det ena arbetet formger han nya fönster för moderna miljöer, i det andra bevarar han historiska verk. Gemensamt är materialet, glas och bly, men uppgifterna skiljer sig. Det ena blickar framåt, det andra bakåt.
Vad betyder ljuset för dig i ditt skapande, och hur tänker du kring glasets roll i moderna miljöer?
– Färg och ljus påverkar oss mycket mer än vi tror. Att arbeta med blyinfattat glas bidrar till en varmare miljö i modern arkitektur. Ljuset förändras över dagen och året, och det färgade glaset påverkar hur vi upplever rummet. Det har stor betydelse för vårt välbefinnande. Vi mår bättre i miljöer som inte upplevs som kalla, som många moderna offentliga miljöer kan göra.
– Ett vackert fönster och ett harmoniskt ljusinsläpp kan skapa en plats för återhämtning. Ljuset upplever vi direkt.
Du växte upp i Tyskland. På vilket sätt har den traditionen präglat ditt sätt att arbeta i Sverige?
– Den traditionella yrkesutbildningen i Tyskland har haft stor betydelse för mig, särskilt när det gäller design, noggrannhet och yrkesskicklighet. Att lära sig yrket direkt i mästarnas verkstäder är en beprövad metod. Med den erfarenheten fick jag också möjlighet att arbeta i flera europeiska länder.
Det är ett hantverk som tar tid och kräver stor noggrannhet och resultatet avgörs av hur glas, färg och ljus samverkar i rummet.